Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skilda vägar. Berättelse af Therese F. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKILDA VÄGAR.
35
min vän", sade hon och lade mildt hans händer tillbaka på
täcket och strök med sin svala hand öfver hans panna.
Han gjorde en otålig rörelse och grep åter en af hennes
händer. "Om jag ej får tala, Siri, så dör jag. Mitt hjärta
är så fullt, att det hotar sprängas."
"Tala då", hviskade hon. Men i stället för att följa
uppmaningen låg han en lång stund stilla och endast betraktade
henne.
"Siri, hvilka långa år dessa tre senaste varit", utbrast han
.slutligen. "Sedan du öfvergett mig, stannade jag blott ett
år som regementsläkare. Jag trodde en tid, att lifvet där
skulle skänka mig allt jag hade behof af, och jag sökte dränka
min sorg, men det slutade med att jag föraktade mig själf.
Jag kunde aldrig glömma dig, Siri, och tanken att jag själf
kastade min lycka från mig gjorde mig stundom nästan
vansinnig af sorg. Det måste bli en ändring i mitt lif, och jag
lämnade Sverige och reste hit till Transvaal. Så fort jag
kunde, ställde jag mig i boernas led. Slagfältet var den
rätta platsen för mig, där måste jag glömma mig själf, och
jag kände det, som jag genom att våga mitt lif i striden för
frihet och rätt afbördat något af min syndaskuld.
Jag visste, att du var i England, Siri, men jag anade inte,
att din kärlek till de lidande och olyckliga fört dig hit. Siri,
jag tackar Gud, som låtit mig såras i striden, emedan det
gjorde, att jag fick återse dig."
Han tystnade, och hans ögon sökte läsa i hennes ansikte.
Hon satt tyst med bleka kinder och liksom undvek hans
blick. En ängslan kom öfver honom, hade hennes kärlek
dött och hade han återfunnit henne endast för att förlora
henne igen? En smärtsam klagan bröt sig väg öfver hans
läppar. "Siri, om du ej längre älskar mig, så säg mig och
låt mig dö."
I ett nu böjde hon sig ned öfver honom och tryckte sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
