Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilder ur det svensk-amerikanska nybyggarelifvet. Af Aron Edström - I. Stinkdjuret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4°
ARON EDSTRÖM.
timat uti vår gamla hemort sedan hans afresa därifrån. När
dessa frågor besvarats, begärde han få veta, huru jag trifdes
i den nya världen.
Mitt svar lydde i korthet, att jag i det hela taget befann
mig väl, kände föga vantrefnad och hoppades det bästa för
framtiden. Visserligen voro förhållandena i Amerika uti
många hänseenden ovanliga för mig, men såsom vetgirig
yngling fann jag det vara rätt intressant att studera dem.
"Du blir så lagom vetgirig, om du får en skunk att
handskas med; det säger jag dig", inföll Alm.
Detta abrupta infall var jag icke alldeles oförberedd på.
Gubben tyckte om att berätta sina erfarenheter. Nyss förut
hade han, enligt hvad grannar omtalat för mig, kommit i
den obehagligaste beröring med ett stinkdjur, och det gick
nu lätt att öfvertala honom att själf meddela mig historien.
Denna lydde, kompletterad af grannar, som följer:
Alm hade en vacker söndag på försommaren besökt den
några mil från hans hem belägna svenska kyrkan och på
hemvägen därifrån styrt kosan in på en gammal afstängd
körväg, som fotgängare begagnade till genväg. Denna väg
gick genom en urskog, och en promenad i densamma var
därför under högsommaren alltid behaglig. Så hade Alm
ständigt tyckt och tyckte så äfven nu, då han i
helgdagsstämning vandrade hem.
Framkommen ett litet stycke på denna skogsväg, blef Alm
varse ett litet och för honom okändt djur, som sakta lunkade
framför honom och ej visade minsta fruktan. Nu och då
vände djuret sitt hufvud och blickade menande på Alm,
hvilken af dess orädda beteende fattade den tanken, att det
möjligen vore ett tamt kreatur, som han här hade framför sig.
En oemotståndlig lust grep honom att formera närmare
bekantskap med det "snälla djuret".
Snart hade han nått djuret och fattade det med sina
händer för att lyfta det i sin famn. Ögonblickligt hade djuret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
