Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilder ur det svensk-amerikanska nybyggarelifvet. Af Aron Edström - II. Mötet med björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4°
ARON EDSTRÖM.
omöjligt. På en sträcka, där vägen var någorlunda jämn
och tämligen fri från stubbar och stenar, erbjöd sig några
minuters tillfälle att under vandringen genomögna en eller
två spalter. Gustaf F. öppnade alltså tidningen och var snart
så fördjupad uti läsningen af en intressant småberättelse, att
han glömde allt annat omkring sig.
Medan han så gick oeh läste, stördes han plötsligt på ett
obehagligt sätt af ett skarpt och vredgadt brummande
framför sig. Häpen såg han upp oeh märkte en stor svart björn,
som stod midt på vägen blott fem eller sex fot ifrån honom.
Vid denna syn började blodet isas i hans ådror, en dödlig
förskräckelse grep honom vid tanken på att han var alldeles
obeväpnad, och han förlorade all förmåga att röra sina
lemmar. Han kunde ej heller tala, ehuru han gärna velat ropa
för att få hjälp. Björnen stod äfven stilla och blickade
stinnt på mannen framför sig. Efter några ögonblick,
hvilka föreföllo Gustaf F. långa som lika många timmar,
började lamheten gifva sig och öfvergick till en häftig
darr-ning i hela kroppen. Under denna skakning öppnade
Gustaf F. mekaniskt tidningen till dess fulla storlek och
ruskade densamma framför björnen, som därvid hastigt vände
om och sprang, så fort benen förmådde bära honom, in i
skogen. I flera minuter hörde Gustaf F. björnens språng
bland grenar oeh snår men vågade andas lättare först då,
när ljudet från den flyende björnen dött bort i fjärran.
Sedan satte han sig, utmattad af den starka sinnesskakningen,
ned på ett kullfallet träd för att hvila och rastade en god
stund, innan han kände sig stark nog att fortsätta
vandringen. Ingen tidningsläsning kom mera i fråga under
återstoden af vägen, utan i det stället hölls noga utkik efter
andra möjligen mötande björnar.
Då Gustaf F. någon tid senare berättade för mig om sitt
möte med björnen, medgaf han öppet, att det varit det
svåraste ögonblicket uti hans lif. Skämtsamt tillfogade han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
