Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Lika barn leka bäst”. En bild ur det svensk-amerikanska lifvet. Af Otto Craelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"LIKA BARN LEKA BÄST .
59
klandra Annie, ty jag räknade mig alltid bland hennes
ifrigaste beundrare och betraktade henne som en präktig flicka
samt framhöll henne ständigt, då jag ville visa, af hvilket
bildbart material vi svensk-amerikaner egentligen bestå. Man
bör ju för öfrigt taga seden dit man kommer och så vidt
möjligt är ej genom sitt utseende skilja sig från mängden.
Ej heller föll det mig in att göra den ringaste invändning,
då hon ibland om kvällarna, när ett litet utvaldt sällskap var
församladt i mrs Hakensons pärlor, talade om "det gamla
kära, kära hemmet", och sin far fogden, en pensionerad
ämbetsman, som på det ifrigaste hade motsatt sig hennes lifliga
önskan att resa till Amerika.
Hon talade ju sanning, fast med modifikation, ty hennes
far hade verkligen varit fogde — fast bara la’gårdsfogde, och
det ägde också sin riktighet, att han önskade behålla henne
kvar i Sverige. Han hoppades nämligen att med tiden få se
henne ingå ett förmånligt äktenskap med rike kyrkovärdens
ende son Kalle.
Nog ville Annie gifta sig med Kalle, det är säkert, och Kalle
ville gifta sig med Annie, men det fanns en, som inte under
några förhållanden ville höra talas om det partiet, och det var
kyrkovärden.
Och i förargelsen for Annie till Amerika.
Ären hade gått, och Kalle hade ofta skrifvit långa bref
till Annie, fast det på senare tiden dröjde allt längre med
svaren.
Till slut hade Kalle fattat det hjältemodiga beslutet att
uppsöka sin älskade i Chicago.
I Sverige var hon, den fattiga tjänsteflickan, för simpel för
honom, den rike bondsonen, och hur kär han än höll henne,
så kunde man nog spåra en viss öfverlägsenhet i hans sätt
emot henne.
Mycket af den gamla svenska odalmannadrygheten hade
dock blåst bort under gungande färd öfver Atlanten, och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
