Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mrs Ott. En verklighetsbild från västra Washington, tecknad af Ernst Skarstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MRS OTT.
83
men hade oaflåtligt dagen i ända, år efter år, tuggat om
samma saker, tiggande om att få "en understanding" och
anropade hvarje besökare om hjälp. Ott sade, att han i början höll
på att bli nervös af det evinnerliga kältandet, men att han
nu blifvit så vand därvid, att det bekom honom ingenting.
Grannar hade rådt honom att sätta henne in på dårhus, men
han hade beslutat att uppskjuta med ett dylikt steg i det allra
längsta.
Under det följande året råkade jag Ott några gånger. Vid
ett tillfälle hjälpte jag och ett par andra farmare Ott att
drifva några kreatur på väg till staden. Medan vi höllo på med
att fånga dem, kom hustrun springande och anropade en hvar
af oss om hjälp i "courthuset". En annan gång, när jag stod
och språkade med Ott om biskötsel, kom hon också ut och
afbröt vårt samtal med frågan: "Men hvad skall man säga
om min ställning?" Och så följde samma gamla, oändliga
historia. En dag fram på sommaren anträdde min hustru
och jag en fotvandring till Portland. Som afståndet var för
långt att tillryggalägga på en dag, gingo vi så, att vi kommo
att stanna öfver natten hos Otts. Det var för komiskt att
åhöra mrs Otts förtviflade försök att förmå min hustru att
sympatisera med henne. Hon gaf henne i stället en allvarlig
föreläsning öfver det otillbörliga i att försöka pina lifvet ur
sin man med oändliga klagovisor. Hela natten hörde vi mrs
Ott stöna och sucka på sitt läger, bedjande tvifvelaktiga böner
till Gud om hjälp mot dem, som "keepade henne crazig right
along."
Sommaren 1888 bodde jag i staden Vancouver. Min
närmaste granne var en symaskinsagent, Franklin, hvilken ägde
hästar och vagn och hvarje vecka åkte ut på landet för att
sälja maskiner. Som jag i min dåvarande egenskap af
landskapsfotograf ständigt flackade omkring bland farmarne, kom det
mig ofta väl till pass att få åka med Franklin, liksom det var
honom till nytta att genommigbli introducerad till minamånga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
