Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om svensk konst i Amerika - I. Målarekonsten. Af Birger Sandzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
BIRGER SANDZEN.
en tid, på hvilken vi se tillbaka med så mycket medlidande,
en tid, som ej ens drömt om ånga och elektricitet.
Jag har i södra Mexico sett fattiga indianer äta en föda,
som vi ej skulle anse god nog åt våra hundar, ur lerkärl, så
underbart vackra, att de, sedan indianstammen en gång dött
ut, skola anses som prydnader för hvilket museum som helst.
Det är ett och annat, som vi sakna i vår tid, trots ånga,
elektricitet och allsköns uppfinningar.
Att konsten har sin uppfostrande betydelse, börjar man
omsider att vakna till medvetande om både här och i Europa.
Hvarför har man i Sverige på en kort tid köpt konstverk
för 35,000 kronor åt skolorna? Hvarför offrar man här
oerhörda summor årligen för samma ändamål? Hvarför
lägger man en konstskola till nästan hvarje college?
Hvarför införas allt längre kurser i teckning vid Amerikas
folkskolor? Hvarför anställas verkliga konstnärer som
mönsterritare vid möbel-, porslins-, tapet-, och mattfabriker?
Hvarför inrättas så många konstindustriella skolor? Jo, man
vill åter göra konsten till allas egendom. Man vill, att
konsten och industrien skola arbeta hand i hand. Man vill ej
längre hafva konsten inlåst i museer och palatser. Man vill,
att konsten skall stiga ned ibland oss,- undervisa oss, glädja
oss och bli en hälsosam motvikt mot det ensidiga praktiska
elementet i vår brådskande, nervösa, maskinarbetande tid.
Ar det den enda meningen med våra skolor att på kortaste
möjliga tid i våra unga män och kvinnor dunka in kunskaper
i alla möjliga och omöjliga ämnen, lära dem alla systemer af
bokföring och snabbskrift, sätta vår tids "feber" i kroppen
på dem från början, ständigt elda på dem och ändtligen slunga
nt dem i det praktiska lifvet med den allt uppslukande
tanken som kamrat, att de måste rusa på, bara rusa för att
komma först till målet?
Och hvilket mål? Är detta lif vardt att lefva, om man
endast skall arbeta som en maskin utan att en enda gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
