Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sen lycka. En lifsbild af Leonard Strömberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
LEONARD STRÖMBERG.
Och likväl hoppades han, dåraktigt nog, att hon var
densamma för honom som förr.
Skulle han då ej få träffa henne ensam under hennes
hem-mavaro? Skulle hon, så länge hon var hemma, ständigt ha
sällskap med studenten ? Skulle han våga gå för att uppsöka
henne i hennes hem? Nej, därtill svek honom modet, det
kände han.
Han behöfde det ej heller. En dag kom hon och gick
förbi torpet, frisk och strålande som vinterdagen själf. Hon
nickade vårdslöst till svar på hans hjärtliga hälsning.
"Jag har längtat så mycket efter dig, Sigrid."
"Har ni det?"
Han såg frågande på henne, och det kalla uttrycket i
hennes ögon smärtade honom obeskrifligt. Slutligen fortsatte
han:
"Du tyckes hafva glömt mig, Sigrid, för en annan."
"Nej, jag har icke glömt er", återtog hon, fortfarande med
en isande kvla i rösten, "men ni borde kunna förstå, att vi ej
kunna vara mer för hvarandra än hvad forna
barndomsvänner äro. Har ni trott någonting annat, så har ni misstagit
er. Tjugondedagen förlofvar jag mig med herr Hallenberg,
i hvars sällskap ni såg mig i förrgår."
Han bleknade.
Barndomens alla luftslott, ungdomens alla drömmar, hvart
flögen I på en gång? Bort, oändligt långt bort. Icke ett
ord fick han fram. Hon såg nog, att han led, och med
darrande röst sade hon:
"Ni kan väl förstå, Axel, att det vore omöjligt. Vi ha
svärmat i barndomen, men nu äro vi ju gamla och
förståndiga. Vi måste glömma de där barnsligheterna. Min far
har sin vilja också. Nu måste jag gå. Farväl."
Han hörde henne knappt, såg ej att hon gick och att han
stod ensam kvar på vägen. Till slut kastade han en lång
drömmande blick efter henne och gick in. Han kunde ej
gråta, han satt orörlig vid bordet hela dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
