Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sen lycka. En lifsbild af Leonard Strömberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
LEONARD STRÖMBERG.
"Bara elfva. Vill du komma in till mig litet ?"
"Åh, är det ni ? Har något händt ?"
"Kanske. Svep täcket omkring dig, så fryser du icke."
Gamle Josef reser på sig, sveper in sig i täcket och följer
med. Han har nu varit vid gården i tio år, ända sedan Axel
köpte den stora landsträckan på ovanligt billiga villkor. Han
har sett, hur husbondens rikedom växt fort, och det enda han
ej kan fatta hos den hj ärtegode Axel är dennes svårmod och
kärlek till ensamheten. Då de satte sig, säger Axel:
"Josef, kan jag tryggt lämna gården i din vård, om jag
reser bort i vinter?"
"Det vet ni ju så väl, att ni kan."
"Då reser jag i öfvermorgon. Jag vill hem till Sverige till
jul, men så snart jag sedan kan, kommer jag igen. Innan
vårarbetet börjar, är jag nog här. Blir det vackert väder, så
att I kunnen plöja, så börjen bryta upp den oodlade marken
här i söder. Du vet, hur jag vill ha det."
"Skall ni resa till Sverige?"
"Ja. Vill du således sköta gården?"
"Naturligtvis."
"Tack."
* * «
Inte är en resa öfver hafvet i vintertid så synnerligt
behaglig, men för den, som kan resa fint, betyder det dock mindre.
Oväder och kyla kunna öfvervinnas.
Några dagar före jul var Axel i Sverige, och han ställde
det, sa att han kom till barndomshemmets nejder själfva
julafton. Ej väntade han sig någon glädje där; han ämnade
tillbringa julafton på gästgifvaregården i byn, dit han kom
strax efter middagen.
Han stod på trappan och lät blicken fara ut öfver det
snöhöljda landskapet. Ack, han kände igen det så väl. Men
han vill bort, innan mörkret inbryter, han vill besöka de båda
grafvarna redan nu. Då han går, äro stegen spänstiga som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
