Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle litteratörens julbrasa. En bild ur Chicagos svenska litterära värld af Albert Alberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLE LITTERATÖRENS JULBRASA.
167
manuskriptet hamnade i rätt hand, d. v. s. hos någon, som
förstod uppskatta gubben Bergs något gammalmodiga
litterära stil.
"Eländiga dummerjönsar! — Försök igen! — Aldrig i
tiden. — Bättre lycka nästa gång. — De begripa sig inte på
det fina i kråksången. — Någonting måste ha kommit
emellan. — Min litterära sol har gått ned. — Solen är hvar
morgon ny. — Jag är utsliten, det är alltsammans. — Du har
fullt upp med gamla, osålda manuskript, vänd på fjärdingen!
— De måste ha någonting nytt för dagen. — Det sköna blir
aldrig gammalt. — Dina bästa bitar behandlar man så! —
Allt är förgäfves, lyckan är emot mig. — Förlora inte modet,
gubbe lille, du som varit spänstig som en spiralfjäder. —
Varit, ja! Spiralen är bruten nu. — Laga den, så blir den lika
bra som förut. — Spiralfjädrar kunna inte lagas. —
Kuggarna äro förslitna, det gamla urverket skall snart stanna ..
Och en tung suck undslapp hans gamla bröst.
Under detta förtviflans resonemang med sig själf hade
gubben Berg nått kammardörren, den han slängde upp i
vredesmod, och utan att ens öppna det tjocka brefvet slängde han
det undan i en vrå, där andra gamla osålda manuskript och
tidningsurklipp lågo kastade huller om buller. Utmattad
sjönk han därefter ned i en gungstol, ty det hastiga
springandet i de långa trapporna kändes i de darrande benen. En
ny lång, djup suck skänkte honom en viss lättnad, och en tår
kvällde fram ur det skumma ögat, en tår, som, då den föll
ned på den skrumpna handen, nästan frös till is, där åldringen
satt nära det frostbelupna fönstret, stirrande på de
fantastiska isblommor, hvilka bildat sig på rutornas innersida.
Olle Berg hade sett sina modiga sjuttiotre år — modiga, ty
de hade varit en enda lång förtviflans kamp mot motgångar
och fattigdom. Gubben hade i sin ungdom sett bättre dagar
men hade för mer än fyratio år sedan lämnat fäderneslandet,
på jakt efter lyckan, som dock aldrig låtit fånga sig. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
