Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamle litteratörens julbrasa. En bild ur Chicagos svenska litterära värld af Albert Alberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 ALBERT ALBERG.
bar en tillbringare med öl, stannade ett ögonblick och ropade
med ett öfverlägset hånleende till den gamle:
"Jaså, mister är ute och förtjänar en slant på julafton."
"Ja, den enda förtjänst jag har är, att jag tjänar andra
utan att själf förtjäna därpå", vitsade gamle Berg utan att
låtsa höra pojkens elakhet.
Pojken förstod honom naturligtvis icke utan bara flinade
till gensvar och mumlade för sig själf:
"Det är nog som folk säger, att gubben ä’ lite’ tokig, för
jag har sett honom sparka undan banan- och apelsinskal på
trottoaren, och nu sopar , han undan glasbitar."
Liksom det var så tokigt!
Efter väl förrättadt kärleksverk knogade gubben uppför
de trenne baktrapporna och hade knappt återtagit sin plats
vid sin iskikare, förrän en vagn lastad med kol körde förbi,
och hästen passerade oskadad genom gränden, tack vare sin
okände väns förtänksamhet. Då hästen frustade en smula,
tog gamle Berg detta åt sig, som om det varit en vänlig
tacksamhetshälsning ämnad åt honom, och det kändes så varmt
för ett ögonblick kring den gamles hjärta.
Men kolvagnen for hans bostad förbi, och det började att
blifva nästan outhärdligt kallt i det ödsliga rummet. Kolen
voro ju totalt slut, matförrådet likaså och till råga på olyckan
äfvenledes tobaken.
Hans gamla tröstarinna pipan hade följaktligen intet att
bjuda på. Och icke kunde han gå ut och hälsa på hos någon
på själfva julafton, då ingen inviterat honom, och den familj,
som han tillbringat de senaste tolf jularna hos, hade flyttat
till Minneapolis. Om han ändå kunde improvisera en
julbrasa på något sätt. Berg smickrade sig med sin ovanliga
fyndighet, fyndighet i allt utom i att förtjäna penningar.
Trälådan, som han förvarade sitt lilla kolförråd uti, när han
hade något, vore lämplig, och efter mycken ansträngning
lyckades han sönderbryta den med tillhjälp af en hammare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
