- Project Runeberg -  Prärieblomman. Kalender / för 1903. Tredje årgången /
34

(1899-1912) With: Anders Schön
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fragment från en Romresa. Ur minnet och fantasien. Af Anna Olsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

ANNA OLSSON.

döfva mässande, de resande, som vandrade omkring med
Baedeker i hand, doften af rökelsen, de bedjande, som knäböjde
här och där på marmorgolfvet, — allt gjorde ett eget,
outplånligt intryck på oss.

Plötsligt nås vårt öra af toner — sådana toner! Ibland
ljödo de endast som ett svagt eko, men ibland återigen som
när hafvet brusar. Det var någonting egendomligt med den
där musiken, något som dock, tror jag, mest liknade "susande
granars röst så sorgelig."

Jag såg på min kamrat. Det var just någonting för
honom, det där, — han, som ju var estetiker i själ och hjärta.
Med något frånvarande och drömmande i blicken stod han och
såg uppåt läktaren, hvarifrån de underbara tonerna kommo.
Voro de inte ett eko af hvad som ljudit inom honom hela
hans lif, och som gjorde, att han kände så väl igen dem och
hälsade dem som gamla vänner, dessa toner. Sakta nickade
han sitt bifall: "Så skall det låta" — ja, han sade det inte,
men jag kände det, som hade han tänkt så. Han drömde sig
nog långt, långt uppe i Norden, i sitt gamla hemlands skogar
och dalar, där så många underbara toner förnimmas af den,
som blott förstår att lyssna. Minnet af de där smekande
tonerna följde med oss öfver oceanen, ända till vårt hem i
det stora landet i Västern. Och ännu efter många år, i
synnerhet då höstvinden suckar i de gamla ekarnas kronor,
tycka vi oss höra liksom ett svagt eko af musiken, som vi
hörde i Peterskyrkan i Rom.

"Här skall du få se", sade min kamrat en dag, då han
varit ute och köpt fotografier af några konstverk, "känner
du igen den här?"

"Det är ju gamle Leo själf i all sin härlighet."

"Jaha, du, han får följa med de andra konstminnena."

"Men hvem är det, som liknar honom, du, jag tycker pro-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:33:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prarieblom/1903/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free