Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra svensk-amerikanska konstskolor. Af Birger Sandzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
BIRGER SANDZEN.
Man anser det ej onödigt att betala några dollars för att få
höra Nordica eller Paderewski, fastän man kunde slå sig
ihop med sin granne och köpa en fonograf och sedan njuta
af de stora artisterna både morgon, middag och kväll hela
året igenom. Örat och den uppodlade smak.n protestera
högljudt mot usla surrogat för verklig musik. Men ögat och
konstsinnet hos vår tids bildade människor njuta däremot
ofta i fulla drag af en 25 cents oljetrycksmadonna, som lyser
på väggen som en tropisk solnedgång, en 25 cents Martin
Luther, ett 2 dollars svartkritsporträtt af någon älskad
familjemedlem, som med stirrande ögon och ett krampaktigt
leende ser ned på prakten i den salong, i hvilken den fått en
så upphöjd ställning.
Och dock äro alla människor af naturen utrustade med
mer eller mindre skönhetssinne. Denna gåfva är oss gifven
för att uppodlas, för att sätta oss i stånd att njuta af det
sköna, som i form af konst och natur finnes här i världen,
för att utgöra en motvikt mot den krassa materialism och
mammonsdyrkan, som öfver allt omger oss. Man behöfver
ej vara artist för att lära sig älska och förstå konsten, lika
litet som man behöfver vara musiker för att njuta af musik
eller trädgårdsmästare för att tycka om en vacker trädgård.
I det gamla Hellas hade nästan alla ett uppodladt
skönhetssinne. Allting skulle vara vackert — byggnader, vapen och
husgerådssaker. Man satte ett vackert, sirligt ornament, där
man nu för tiden skulle sätta ett stort fabriksmärke eller
firmanamn. Rom stal sedermera mycket af Greklands
konstskatter, konsten blef på modet bland de rika romarne, såsom
den vanligen är bland rikt folk äfven nu för tiden, men den
var och förblef i Rom någonting lånadt och påhängdt. Den
omhuldades ej såsom i Hellas af ett helt folks kärlek och
skönhetssinne.
Månne vi ej nu för tiden likna Rom mer än Hellas ? Har
du icke mången gång, käre läsare, liksom jag häpnat öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
