Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tagelringen. Penn- och penselteckning af Wilhelm Larson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
WILHF.LM LARSON.
ser, så fina, att de, som Fred tyckte, "behöfde svepas in i
silkespapper för att inte rent af falla sönder." Och
stackars Måns, kär öfver öronen och svartsjuk ända ned i
tåspetsarna, fick bara tiga hela kvällen.
Vid bordet gick det naturligtvis galet för honom, så han
både spillde sås på duken och fick molassesdrickat i
vrångstrupen. Och ej nog med det, utan han hade på ett hår när
fördärfvat både sig och Fred genom att drumla, när de
följande dag hängde mellan himmel och vatten på en bjälke
öfver Calumet-rivern.
IV.
"Sista paret, ut!" klang det på stockholmska, när
stallbröderna söndagseftermiddagen därpå närmade sig ett
sällskap bekanta på Smålandsbacken i Washington Park, och
som en pil sköt en ljusklädd flicka förbi dem.
Måns såg det svartburriga hufvudet och kände, att det klack
till i hjärtat på honom. Hur Aleck struttade utåt slätten,
och hur flickan tydligen lät sig tagas af honom, såg han
äfven, men fast det sved, höll han god min och gick med i leken.
När han omsider stod änkling, lät han ett par utan vidare
komma samman igen, men när han kallade ut det nästa, låg
det trots i målet. Och visserligen sprang han rundt
omkring Aleck, men endast för att i sin ordning bli
kring-ränd, och ensam kom han tillbaka.
Skymning föll på, och parvis skingrar sällskapet sig i
parken. Måns stod ensam kvar och pinades af att se, hur
star-boardaren drog bort arm i arm mel kullan, och när de
liksom för att håna honom om en stund kommo tillbaka, blef
han långsamt men säkert arg.
Som han stod där och retade upp sig till den försmådda
kärlekens farliga stadium, kommo tre glada irländare och
började spela hyss med paret. När stora och omsorgsfullt
valda ord inte afskräckte dem, skrek Aleck Perzonn på po-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
