Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyra sagor. Af Signe Ankarfelt - II. Fröfjunets resa - III. Liten Rosenkind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
SIGNE ANKARFELT.
och dina fäders mark blir frusen och kall. Då finnes äfven
där icke mera hopp för dig."
Hemlängtan grep nu det lilla Fröfjunet. Molnet hörde
dess bön om hjälp och tog det med sig till norden. Men när
Fröfjunet ändtligen hann fram till sin barndomsvän bäcken,
var denne redan bunden i isbojor. Den gamla pilens sista
blad lågo multnande vid dess fot. Ingen kände mera igen
det arma lilla Fröfjunet, som på sina irrfärder hade
förlorat sitt hvita, mjuka fjun.
Då föll Fröfjunet dödstrött och maktlöst ned på en
iskristall, icke för att finna rotfäste, nej, det var för sent nu,
men för att dö utan att någonsin hafva blifvit ens det minsta
lilla pilträd. Men vinterns första snöflinga föll sakta ned.
och bredde sig som ett hvitt, mjukt bårtäcke öfver det lilla
Fröfjunets kalla graf.
III.
Liten Rosenkind.
Man kallade henne Rosenkind, emedan hennes kinder
liknade en skär rosenknopp. I hennes ögon låg ännu kvar
ett skimmer af Guds rena, klara himmel, då hon kom
till den ödsliga och trånga dalen. Men hvarken hon själf
eller någon där kunde säga, hvarest hennes förra hemvist
låg. Dock, för alla var det visst och tydligt, att hon måste
vandra genom dalen för att nå det rätta hemmet, hvilket
troddes ligga vid dalens slut.
En bukett af de härligaste blommor sattes i hennes hand.
Dessa skulle icke allenast blifva hennes förnöjelse utan också
hennes reskassa under den oftast besvärliga vandringen.
Vägen genom dalen var indelad i vissa mil, betecknad af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
