Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyra sagor. Af Signe Ankarfelt - III. Liten Rosenkind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRA SAGOR.
95
milstolpe, vid hvars fot en drake låg, som icke lät någon
passera vidare utan att man bragte honom ett offer af något,
som man höll kärt.
Så började liten Rosenkind sin vandring helt sorglöst, och
den första milen förflöt likt en dröm. Visserligen fanns
draken vid dess slut, men han såg icke alls farlig eller elak
ut. Rosenkind gaf honom en af sina minsta vårblommor
och fortsatte lekande ännu många mil, förbi flera drakar på
samma sätt. Men snart började vägen blifva knagglig och
drakarna grymmare, alltjämt kräfvande större offer, där de
lågo och rufvade vid sina milstolpar. Rosenkind började
känna sig missmodig och grät bittra tårar för hvarje blomma,
som måste offras, och bad så innerligt om försköning.
Dock, intet hjälpte. Hon måste gå vägen fram, och
drakarna blefvo allt obevekligare. Nu fattades hon af
förtvif-lans styrka och ville försöka strida mot den drake, hon
uppnådde, just då solen stod högst på himmelen, ty han befallde
Rosenkind gifva honom sin skönaste ros. Fåfänga voro dock
hennes bemödanden att slippa undan. Hennes krafter voro
allt för svaga, men ännu förstod hon ej, hur lönlöst det var
att strida mot det oundvikliga, och det gick med rosen på
samma sätt som med alla de öfriga blomstren i hennes
bukett.
Sedan den stunden log icke Rosenkind mera, och hennes
steg blefvo allt tröttare och tyngre. Blomma efter blomma
rycktes ur Rosenkinds darrande hand af de obarmhärtiga
drakarna. Hennes mostånd blef allt svagare; snart ägde
hon ej en enda tår att fälla vid sina blommors förlust, en
kväfd suck — det var allt, och så stapplade hon vidare.
Inom kort återstodo henne endast tvenne små blommor:
en förgät-mig-ej samt en eternell. Det började nu skymma,
och dalen bakom henne var insvept i dunkel. En dimma
dolde, likt en ogenomtränglig slöja, för hennes blick, hvad
som låg framför henne vid det sig närmande målet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
