Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Licentiat C. L. Sundbeck och betydelsen af hans resa i Förenta staterna. Af L. G. Abrahamson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 10
L. G. ABRAHAMSON.
arbetareprocession i Chicago några tyska anarkister sökte att
höja sin röda fana, refs den ögonblickligen ned och slets i
trasor af arbetarne. Det vore icke rådligt för någon att på
ett arbetaremöte yttra något, som vore nedsättande för
fosterlandet. Kapitalisterna må man där handskas så hårdt
man vill med, men lyft icke ett finger mot stjärnbaneret!
Men huru kommer det till, att arbetarne i våra fäders land
visa sådan lojhet, för att icke uttrycka det skarpare, i fråga
om det sant fosterländska? Hvarför låta de vilseleda sig
af demagoger och af en tidningspress, som motarbetar alla
sant fosterländska sträfvanden? Då vi resa i Sverige,
förvånas vi öfver den brist på nationellt själfförtroende, som
man ofta finner där. "Sverige kan icke försvara sig", "det
blir blott en munsbit för ryssen", o. s. v., sådana uttryck får
man höra. "Kan icke försvara sig" — så höfves det icke
ett fritt folk att tala. Det kan dö, men det kan icke låta
bli att försvara sig. Och vi svensk-amerikaner hafva alltid
inbillat oss, att det svenska folket kan försvara sig, om det
blott vill göra det. Kan icke det folk, som har försvarat
världens tros- och samvetsfrihet, försvara sin egen frihet?
Men efter det vi hört så mycket i och från Sverige om
att fosterlandet icke ens bör försöka att försvara sig, utan i
stället lita på en neutralitet, som, när nationerna börja att
väga sina intressen, icke torde betyda mycket, kändes det
uppfriskande att få ett besök af licentiat Sundbeck. Det är
mycket, som vi lärt att uppskatta i hans person och i hans
uppträdande bland oss, men intet imponerar mer på oss än
hans genuina svenskhet. Han är icke en af dessa ljumma
och feghjärtade patrioter, som darra på rösten och svikta i
knäna, då det gäller fosterlandet. Han tror, att Sverige
kan oeh att det skall försvara sin frihet, om det gäller. Han
bedyrar ock, att han i detta afseende är en exponent af de
känslor, som röra sig i de djupa lederna i fosterlandet. Om
svenska regeringens ståndpunkt hafva vi ju aldrig haft någ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
