Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förtviflan och hopp! Dikt af Mauritz Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förtviflan och hopp!
Sommarnattens stjärnor doldes
bakom tunga tordönsmoln,
regnets droppar föllo strida
uppå slutna blomsterskål’ n ;
och förtviflans hemska smärta
sjöd i sondersargadt hjärta.
Midnattsmörkret sträckte vingen
öfver kyrkogårdens frid,
där åt vandrarn hvila bjudes
efter lefnadsdagens id.
Fast’ de hvita viggar blänkte,
Hoppet lugn åt sinnet skänkte.
Åskan dånade i rymden,
eldssvärd korsade hvarann’.
Ensam fågel, skrämd och vingsvag,
ej sitt rätta näste fann.
Vet! Ett hjärta var det, jagadt,
af förtviflans våld försvagadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>