Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förtviflan och hopp! Dikt af Mauritz Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRTVIFLAN OCH HOPP.
Liten fågel ljufligt drömde,
där af trötthet han föll ner,
att till nästets hägn han hunnit
och sin kärlek trofast ger
åt en vän, den såren helår,
mot- och medgång lika delar.
Men han vaknar. Äskan dundrar,
tordönsmolnen bort ej flytt.
Tröttadfågel drömmer åter,
då han slumrar in pä nytt,
att, när eget hjärta fryser,
annat trånar, älskar, ryser.
Natten slöt. Augustisolen
trädde fram på himlens blå.
Fågeln sjöng i höga rymden,
och hans visa, den var så :
Gud, den kärleksrike, låter
vännen träffas en gång åter.
Mauritz Stolpe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
