Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Amerikas Dalarne eller Svenskarne i och omkring Cambridge, Minn. Af Alfred Bergin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
ALFRED HEROIN.
Han är numera ej ensam. Tusental af hans landsmän äro
nu här.
Staden bestod, då Bäcklin kom, af ett litet "log-hus", som
tjänade såsom hotell, postkontor, handelsbod o. s. v. Han
ägde den första plogen på flera mils afstånd. Inom samma
område fanns endast ett par oxar, som ägdes af Per Modig.
Då Bäcklin 18f>5 med kompassen till vägvisare företog en
fotvandring till Stillwater, träffades på hela vägen hitom
Chi-sago Lake ej mer än några tyska "claim-shanties". Orsaken
till att odlingen af jorden fortskred så sakta var dels den,
att männen voro borta i kriget, dels den, att man ej hade några
redskap eller dragare och inga pengar att skaffa sig sådana
för, och dels den, att man fick lätt sin bärgning förutan
åkerbruk. Skogen vimlade af det utsöktaste villebråd, sjöar,
floder och bäckar voro fulla af fisk, och frukter och bär af
allehanda slag funnos i öfverflöd. Skogsafverkning pågick i
närheten under vintern, och där funno männen sysselsättning.
Genom att plocka "ginseng" kunde man äfven förskaffa sig
några slantar, och man var nöjd med litet på den tiden.
Nybyggarelifvet är sig likt allestädes. Umbäranden och
försakelser höra till ordningen för dagen. Så var det äfven
här. Man bar på ryggen mjölsäckar från Anoka att börja
med, 40 mil. När Per Anderson, en jämtlänning, med familj
1860 anlände, kunde de ej under tre dagar på något sätt
förskaffa sig eld. De ägde ej heller mer än kläderna på sin
kropp och förtröstan till Gud. Den omnämnde D. Lundqvist
bad dem att ej stanna här, ty de voro för fattiga att reda sig.
Han bad äfven de andra grannarna att icke hjälpa dem, utan
tvinga dem att draga sina färde. Det har dock gått dem väl,
och de ha till och med blifvit välsignade med jordisk
rikedom. Och så har det gått i de flesta fall.
År 1866 på sommaren anlände omkring ett hundra familjer
från Kättvik och närgränsande trakter. De slogo sig ned här,
och de eller deras barn bo kvar än i dag. Invandringen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
