Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Prinsessan Ingeborgs vals”. En bild ur det svensk-amerikanska lifvet i Chicago. Af Otto Craelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"PRINSESSAN INGEBORGS VALS".
141
våra namn, i förhoppningen, att han skulle införa dem i
tidningen bland de mera framstående deltagarne i banketten.
Vi räknade oss bland de mera framstående allihop.
Gus Ander hade varit vid det mest strålande humör hela
kvällen och skördat lifligaste bifall för sin sång.
Nu stod han och komplimenterade lilla mrs Brown, som
onekligen var den mest tjusande uppenbarelsen i hela
samlingen i sin sköna sidenklädning med garnityr af dyrbara
spetsar. I detsamma jag gick förbi dem, hörde jag mrs
Brown ljuft och smekande försäkra:
"Ja’ ä’ så trötter, så ja’ tror ja’ går hem, för ja’ ha stått
å vaskat liele da’n, ska’ ja’ säja."
Omotiveradt efter denrta öppenhjärtiga förklaring tog Gus
henne plötsligt om lifvet och började dansa, halfhögt
trallande: Tadda-luttan, ta-ta! Tadda-luttan, ta-ta!
Det väckte ett oerhördt uppseende i hallen. Mrs Ander
svimmade och doppade näsan i sin kaffekopp, hvarvid hon
ganska hastigt kvicknade till igen.
"Aha, de nattliga danserna", tänkte jag och grep ett fast
tag om min väns ena arm. "Kom, Gus, jag har något att
säga dig."
Han släppte mrs Brown och följde mig.
Utkomna på gatan, dit jag förde honom, i tanke att den
svala kvällsvinden skulle ha ett fördelaktigt inflytande på
honom, sporde han:
"Well?"
"Jo, Gus, som vän vill jag fråga dig, hvad meningen
egentligen är med ditt egendomliga uppförande på sista tiden,
t. ex. dansen med mrs Brown nyss, och så om nätterna,
hvarom din hustru i förtroende underrättat mig, orolig som hon
är öfver ditt gåtfulla beteende."
Han stannade och stirrade på mig en stund. Därpå
började han skratta.
"Ha ha ha! Du tror väl inte ... Ä’ du tokig?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
