Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nybyggarelif. Teckningar från Minnesotas tidigare dagar. Af E. Norelius - 3. Lilla Lovisa och indianerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYBYGG AR EL IF.
163
Under tiden måste Lovisa och Erik stanna ensamma
hemma, men de voro mycket rädda. Deras närmaste granne var
Stor-Jon den starke, men han bodde på andra sidan
bäcken, nära en half mil därifrån. Af brist på föda och af de
många försakelserna hade Lovisa blifvit sjuk och hade
stundom svår feber, så att hon törstade mycket; men Erik bar
vatten till henne från bäcken i en näfverskopa, som han själf
hade gjort, ty björk växte i backarna.
När hon blef något bättre, upptäckte hon och brodern, att
de voro omgifna af skallerormar och indianer. En dag, då
Lovisa låg på sin brits och såg upp till det låga, af klufna
trädstammar timrade taket, stack en stor orm fram hufvudet
mellan stockarna, rätt ofvanför där hon låg. Hon blef
alldeles stel af förskräckelse, så att hon icke kunde yttra ett
ord; men hon gömde sitt hufvud under täcket och tänkte
på Gud. Då modern kom hem, trodde hon, att Lovisa i sin
feberyra sett inbillade ormar; men det blef snart uppenbart,
att här funnos verkliga ormar, och det rätt många ändå.
Lille Erik satt en dag på golfvet och skulle göra sig en
båt af en sönderklufven, stor gurka, hvars ena hälft han höll
på att urhålka. Lovisa, som låg i sängen, fick då se
alldeles nära invid honom en stor skallerorm, som höll på att
äta fröen ur den andra gurkhalfvan. Hon stelnade af fasa,
försökte men kunde icke ropa på brodern, som ännu icke
varsnat ormen. Ändtligen kunde hon framstöta ordet:
"Gud!" I detsamma fick Erik också syn på ormen, och
äfven han ropade: "Gud!" Mer kunde han icke säga. Men
besynnerligt nog kastades han af en osynlig makt upp på
sängen innanför Lovisa, och ormen gjorde honom ingen
skada. Barnen trodde, att det var en Guds ängel, som
hjälpte Erik, ty de hade hört, att änglarne ville gärna hjälpa
fattiga, stackars små barn, som äro i nöd och fara.
Utanför stugan hade de ott litet kryp-in för ett par odler tre höns,
som de lagt sig till med, och dit ringlade sig ormen och lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
