Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nybyggarelif. Teckningar från Minnesotas tidigare dagar. Af E. Norelius - 4. Stor-Jon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i6o
E. NORELIUS.
den demokratiska valsedeln. Då svenskarne icke ville låta
lura sig, så försökte de att med våld hindra den lagliga
omröstningen. Det hjälpte icke att resonera med dem, utan
de ämnade upp- och nedvända hela valförrättningen.
Då uppträdde Stor-Jon, dref dem tillsammans i ett hörn
af huset, utsträckte sina armar och stod och höll dem där,
till dess omröstningen ägt rum. När de sedan kommo ut,
försökte dc att piska upp Stor-Jon, men det skulle de inte ha
gjort, ty Jon, han ryckte från dem piskorna, gaf dem sedan
några rapp och lät dem fara till sitt land igen.
I början af nybyggaretiden var det några, som hade glömt
att taga religion och goda seder med sig och lefde därför
illa. De fleste ville, att det skulle vara ett anständigt
lefverne och att inga dåliga rykten skulle komma ut om folket
i Belle Creek-dalen. De beklagade, att det fanns svenskar,
som ville lefva illa, och beslöto därför att i massa besöka
sådant folk och gifva dem den upptuktelse, som de kunde
behöfva.
Så kommo.de då till ett ställe, där mannen hade fått lust
till sin nästas hustru, och de ansågo tillbörligt, att han skulle
piskas med ris. Anföraren sökte nog att göra det bästa han
kunde; men han var liten och svag, så att det icke tog så
mycket, då han slog. Då började alla ropa på Stor-Jon, att
han skulle taga hand om riset, och det gjorde han, men då
blef det annat ljud i skällan. Den brottslige, som sedan
bjöd sina tuktomästare på kaffe, erkände, att Jon hade
slagit som en karl.
Och det syntes också lända till förbättring.
På det land, som ännu kallas Jona-landet, bodde Jon
någon tid eller till den stora öfversvämningen. Då blef det
så mycket vatten, att slätten, som är omgifven af berg på
alla sidor, öfversvämmades. Det skedde på en natt, och det
var en hemsk sådan. Vattnet kern öfver dem oförvarandes.
Men då tog Jon sin hustru på ryggen och bar henne ett stycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
