Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från fosterland till fosterlandskärlek. Skiss af Johan Person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
johan person.
hade det emellertid kommit en prins från sagolandet —
Winnie skrattade högt åt sina egna fantasier — och han skulle
få redogöra för hur det såg ut där.
Borgmans situation var rätt kinkig. Den unga
svensk-amerikanskan hade redan låtit förstå, hur högt hon älskade
Amerika och hur stolt hon var öfver dess storhet och ära.
Instinkten sade Borgman tydligt, att han skulle sjunka i
anseende hos henne, om han icke vore minst lika stolt och hänförd
öfver sitt fosterland. Han var på det hela taget mera svensk
kavaljer än svensk patriot, men i detta fall spelade han äfven
den senare rollen förträffligt. Med växande vältalighet
beskref han sitt land, dess melankoliska skönhet, dess stora
minnen, dess höga kultur och så vidare. Med en sådan åhörare
skulle han kunnat tala sig varm och hänryckt om Patagonien,
reflekterade han för sig själf. Det var emellertid en
egendomlig ödets nyck, att han, just som han började fatta ett visst
tycke, som nog liknade fosterlandskärlek, för Minnesota och
ett ännu mera utprägladt sådant för en af dess döttrar, skulle
låtsa en kärlek till sitt fädernesland, som han nu tydligt kände
sig, om icke helt och hållet sakna, så åtminstone äga den i
mycket ringa grad.
Under roddturer på insjön, glittrande i solsken eller
bländande i månljus, på den lugna piazzan i aftonens svalka och
hvarhelst Borgman var i miss Petersons sällskap, rörde sig
samtalet om Sverige. Och då han skulle beskrifva dess
skönhet, liknade han den vid Minnesotas; dess folk jämförde han
med det han lärt känna i Minnesota. Han tycktes icke veta
något bättre att jämföra Sverige med än just Minnesota.
Skrattande frågade Winnie, om hennes systrar där borta öfver
hafvet också kunde förliknas vid flickorna i Minnesota.
Då såg han rakt in i hennes muntra, klara ögon och
förklarade med en ton, hvilken alls icke ljöd som det falska
smickrets, att hennes like hade han aldrig sett i Sverige, hur
mycket svensk-amerikanskorna i Minnesota än påminna om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
