Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från fosterland till fosterlandskärlek. Skiss af Johan Person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
johan person.
blandadt med stolt amerikansk framtidsentusiasm. Men det
var intet hån i löjet. Han hade nu börjat lefva med i det nya
lifvet oeh stod icke längre på afstånd och betraktade det
genom en monokel, som förorsakar grimaser, hvilka se snobbigt
föraktfulla ut.
I sinom tid — och en icke allt för lång tid, ty i Amerika
sölar man sällan — bad Borgman Winnies föräldrar om deras
välsignelse till det förbund, som han och Winnie, hvilken
lycklig och glad stod vid hans sida, för länge sedan beslutat knyta.
Mr Peterson gaf den gärna och mrs Peterson — mr Petersons
andra hustru och Winnies mor — vägrade icke heller sin,
sedan hon blifvit krusad för en stund. Att hon i början syntes
ovillig, berodde dels på att hon tyckte om att visa, att hon
hade en egen vilja och icke alltid densamma som hennes man,
dels också på den omständigheten, att hon som make åt Winnie
önskat en viss ung politiker, om hvilken hon hyste den
föreställningen — den han själf omsorgsfullt inplantat hos henne
— att han med tiden komme att blifva statens guvernör, om
inte rent af republikens president. Men, som sagdt, hon gaf
ändock lätt nog sitt samtycke och sin moderliga välsignelse
och nöjde sig med att anmärka till sin man, sedan de blifvit
ensamma med hvarandra, att "föräldrar här i landet ändå
inte ha någon makt öfver sina barn."–-
I det bref, som Borgman efter bröllopet skref till en af sina
anhöriga i Sverige och hvari han underrättade om sin stora
lycka i Amerika, skref han också bland annat:
"–-Jag kan icke säga, att jag älskar mitt gamla
fosterland som förr, ty det var först sedan jag kom hit, som jag
visste, hvad kärlek till Sverige var. Det kan tyckas
besynnerligt. Men ni där hemma förstår icke svensk-amerikanen,
lika litet som jag gjorde det, då jag var i Sverige. Ni kan
icke föreställa er de känslor, som de flesta af dem hysa mot
det land, som förnekade dem så mycket af lifvets goda. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
