Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Längtan. Af Therese Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
therese linder.
fängslad som hon var vid sin lilla hytt och med hjärtat fullt
af längtan emot resans mål.
Jag undrade nu, hur de mådde efter stormen och styrde
mina steg till deras hytt. Den gamla fruns ansikte sken upp,
då hon fick se mig, och hon drog mig ifrigt intill sig.
"Åh, far var så dålig, de sista stormiga dagarna hade varit
för mycket för honom, men doktorn var så omhuldande och
lofvade, att far skulle nog kunna stiga upp, innan vi kommo
i land. Han måste ju vara kry, då vi möta gossarne."
Jag gick bort till bädden, där den gamle låg i en orolig
slummer, och jag strök honom sakta öfver handen, en
darrande, skrumpen fadershand, som efter långa år af arbete
och möda ville hvila ut i barnasköte. Någonting fastnade
i min hals, då jag frågade mig själf, om den tillitsfulla
föräldrakärleken skulle finna den genklang hos barnen, som
den hoppades och trodde. Hur innerligt önskade jag ej, att
de två gamla, som gingo att möta så att säga nya öden i
ett nytt land, ej skulle finna sig besvikna i sina drömmar
om glädje och ro ibland sina älskade.
Den gamla frun följde mina rörelser med sina blickar.
Så drog hon mig ned bredvid sig.
"Ack, sitt litet och låt oss prata. Far sofver, och jag
måste ha någon att prata vid. Tänk, min snälla vän, att
om två dagar landa vi, om två dagar äro dessa
Vedervärdigheter slut och jag får se min Nils."
Det runda ansiktet, Bom trots sina sjuttio år var fylligt
och rosigt, strålade af inre lycka.
"Ja, det blir allt bra skönt, fru Nilsson, att ha resans
besvärligheter bakom sig och känna terra firma under sina
fötter", sade jag.
"Och barnen, min snälla vän, de kära gossarne, som jag
ej sett på sjutton år, tänk att få se dem."
Och så började hon tala om samma historia, som jag
lyssnat till hvarje gång, jag varit inne hos henne under resans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
