- Project Runeberg -  Prärieblomman. Kalender / för 1903. Tredje årgången /
228

(1899-1912) With: Anders Schön
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Längtan. Af Therese Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

THERESE LINDER.

land, som fostrat henne, födt hennes glädje och hennes
sorger i lifvet, gifvit henne all hennes kärlek, hopp och tro, det
landet var långt, långt borta och med det alla drömmar och
fantasier om något stort kommande, om en lugn lycka, som
väntade en mor hos hennes barn.

Det låg ännu mera i dessa ord: jag är ensam nu! De
talade om längtan efter själsfrändskap, som en svärdotter,
uppväxt under så olika förhållanden här i det nya landet i
väster och med olika tungomål, aldrig kunde gifva den
gamla efter ömhet och förstående trängtande modern.

Det låg i dem en längtan tillbaka till de dagar, då hon
och hennes gamle make sutto bland blomsterrabatterna, som
kransade deras lilla stuga, och lyssnade efter en sons steg
på den knastrande sanden, en längtan full af hopp, ett mål
att börja dagen med.

"Att skiljas och mötas är hoppets sång", säger skalden.
Det var ändå något ljuft i de gamla föräldrarnes längtan
och förväntan: i morgon kanske, i morgon.

Nu hade hon intet mera att vänta på, hon var vid målet.
Men nej, så var det ändå icke! Hon skulle sitta här dag
efter dag och drömma Big tillbaka till den tiden, då hon
var ung brud och mor, följa de gångna händelsernas spår
och se framåt mot det slutliga målet, då hon återigen skulle
förenas med sin make och kanske ånyo tillsammans med
honom vänta på återförening med dem, de älskat så högt.

Mina tankar hade fört mig långt bort, då min gamla
väninnas röst återkallade mig till mig själf.

"Min son har gifvit mig detta rum med utsikt öfver den
lilla trädgården där, så att jag ej skall känna mig hemsjuk.
Han är så god, min Nils, men jag ser honom så litet,
endast om kvällarna; hans affär är ju så vidlyftig och tar all
hans tid i anspråk. Likadant är det med Hans. Han har
två barn, så där hade det nog varit lifligare för mig, men
deras våning är trång. Dessutom tror Hans, att barnen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:33:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prarieblom/1903/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free