Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den svenska nationalkaraktären. Af David Nyvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den svenska nation al karaktären.
285
Denna själf medvetenhet, som i hvardagslag under
ogynnsamma förhållanden kan pösa i den svenska bonddrygheten, är
i sin högtidsgestalt svenskens urgamla frihetskärlek, ett
adelsmärke, som inga hårda öden kunnat utplåna ens från den
svenske’ bondens sköld, emedan det i själfva verket sitter
djupare än i skölden, sitter i själfva blodet. Det 6venska
folkets frihetskärlek är väsentligen denna månhet om värdighet
och rätt. Endast när dessa stått på spel, har vårt folk
kämpat för sin frihet. Friheten är för det svenska folket snarare
rätt än rättigheter, alltså snarare ett helt tal än ett bråk.
Däraf det beundransvärda tålamodet uti att lida intrång på
sina rättigheter hos detta folk, som alltid varit färdigt att
våga lif och blod för sin rätt. Detta att räkna principen för
mer än saken, idéen för mer än exemplet är ett storhetsdrag,
som ställer det svenska folket i jämbredd med historiens
största. Ja, i själfva verket är det af alla karaktärsdrag det
mest oumbärliga för ett folk, som skall förtjäna namnet
historiskt. Intet folk har någonsin segrat, utom då det kämpat
för en hög grundsats. Och intet folk har fullständigt
besegrats, då det i sin kamp satt rätten högre än alla
rättigheter.
För det fjärde måste jag säga, att det svenska folket i alla
tider varit konungsligt sinnadt och är och förblifver så
oföränderligt under alla former af författning och styrelse.
Äfven såsom god republikan är svensken i djupet konungsligt
sinnad. Det vill säga, det ligger i hans lynne att hellre lyda
en än många. Äfven i det afseendet gör svensken skäl för
namnet "nordens fransman". Den svenska historien vet icke
af någon annan s. k. "frihetstid" än mångväldets under
"hattarnes" och "mössornas" strider. Och det var en
"frihetstid" så odräglig, att gemene man hälsade till och med
enväldet såsom ett önskvärdt utbyte. En verklig regent vill
svensken se i spetsen för ärendena, han må sedan heta konung
eller president. Och i regenten är det de personliga egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
