Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växlingar. En bild ur lifvet. Af Therese Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄXLINGAR.
29
svaga mor, du skrämmer mig till döds! Hvad är det för
pojke, du talar om, och som du tagit in i min salong?"
"En skolkamrat och en hederspojke, fast han är fattig, ser
du. Om han ej räddat mig undan några slynglars näfvar
i dag, hade allt din son varit minus några lemmar."
"Carl-Axel, så du talar!" utbrast modern med förskräckelse
målad i sitt bleka ansikte. Sonen drog henne emellertid med
sig ut i salongen, där, tryckt tätt intill dörren, stod en skygg
pojkgestalt, som med stora mörka ögon i ett magert ansikte
oroligt blickade henne till mötes.
"Detta är mor min, hennes nåd Bovall, du, Folke, och jag
har sagt till mamma, att du skall ha matdagar här, om du vill
hjälpa mig klå pojkar, som jag ej rår på."
Folke bockade sig djupt och tummade sin blåa skolmöesa.
Hennes nåd lyfte sin lorgnett och mönstrade gossen i den
slitna, men snygga dräkten.
"Hvar är du hemma, och hvem underhåller din skolgång ?"
frågade hon.
"Jag bor i Majorna, där min mor är tvätterska. Hon
betalar min skolafgift, och jag kan själf förtjäna till böcker
genom att hjälpa mina yngre kamrater med läxorna. Jag
har också matdagar hos några familjer, som min mor tvättar
för", svarade Folke, och en lätt rodnad färgade hans kinder
under hennes nåds kritiska blick.
"Såå!" Hennes nåd fortfor att betrakta gossen och
öfverlade därunder med sig själf, om hon skulle kunna fördraga
att se honom sitta vid sitt bord. Till tjänarnes kunde hon
ej sända honom, då han nu visat 6ig som Carl-Axels vän.
Sonen afgjorde själf saken med att uttala sitt bestämda:
"Nu stannar du här till middagen, Folke. Kom med till
mitt rum, skall du få se på något stiligt!" Och utan att
invänta moderns uttalade åsikt om saken drog han kamraten
med sig ut.
Hennes nåd suckade och gick tillbaka in till sig. "Hvem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
