Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växlingar. En bild ur lifvet. Af Therese Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°
THERESE LINDER.
lik på järnvägsskenorna. Var det en olyckshändelse eller ej ?
Änkan, utblottad på allt, insjuknade af sorg och skam. Ebba,
kärleksfull och tålig, undantryekte sin egen smärta och endast
tänkte på moderns bästa, skötte henne, tröstade henne,
uppoffrande sig själf.
Carl-Axel, som växt upp till en odugling, festande på
pappas pengar, stod nu hjälplös och handfallen. Hans första
impuls var att fly skammen och resa till Amerika, landet som
vinkar räddning i nödens stund, men vid första tal härom fick
modern ett hysteriskt anfall, och Carl-Axel hade sonlig känsla
nog att afstå från sin resa och ej göra modern ytterligare
sorg. En af faderns gamla affärsvänner erbjöd honom plats
på sitt kontor, och Carl Axel fick lära sig att arbeta.
Men hos Ebba föddes beslutet att resa till Amerika, henne
skulle ej modern förtvifla öfver att se resa. Hennes
nuvarande ställning i hemmet var outhärdlig. Utesluten ur och
förbisedd af sitt forna umgänge eller öppet föremål för
beklagande, som mera sårade än tröstade, var hon öfverlemnad
åt moderns sällskap, och denna begrät och beklagade jämt
sitt öde.
Hvad Ebba egentligen skulle göra i Amerika, visste hon ej
själf, men hon kände en oemotståndlig längtan att flv dit,
där ingen kände henne, där hon ej behöfde blygas för hvad
arbete som helst. Då hon hade sin plan färdig, talade hon
lugnt och afgörande därom med modern. Denna grät och
förtviflade till en början, men Ebba hade aldrig varit hennes
älskling på samma sätt som Carl-Axel, och slutligen lät hon
öfvertala sig. Hennes stolthet kom henne också härvid till
hjälp. Det föll sig lättare att se dottern resa till ett okändt
land för att där arbeta för sin utkomst än att se henne utstött
ur sina forna sällskapskretsar, arbetande som kontorsflicka.
"O, att jag skulle upplefva den stunden att se mitt barn resa
med dessa förhatliga emigrantångare, hvilkas åsyn alltid
beredt mig fasa", klagade den olyckliga modern, då Ebba, blek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
