- Project Runeberg -  Prärieblomman. Kalender / för 1904. Fjärde årgången /
40

(1899-1912) With: Anders Schön
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Växlingar. En bild ur lifvet. Af Therese Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



THERESE LINDER.

henne hårdare, än hon stundom ville erkänna för sig själf, och
en längtan efter hemmet och gamla tider fick ibland makt
öfver henne. Utan vänner, i ett främmande land var det ej
så lätt att komma ur den underordnades ställning, det insåg
bon.

Hon hade haft många förödmjukelser att genomgå, de
månader hon varit i Amerika, och kampen var ändå nvss börjad.
Men hon kände på sig, att det fanns möjligheter att komma
sig upp genom egen kraft, och hon var fast besluten att icke
vika för motgångarna. I sin närvarande plats hade hon det
jämförelsevis bra, mrs Wood behandlade henne mera som
barnens vän än deras sköterska. Ebba älskade barnen, men
ändå ...

Där hon nu satt i ensamheten, kom den beklämmande
känsla, som allt sedan faderns död ej velat lämna henne, med
förnyad styrka öfver henne, och utan att egentligen tänka på
hvad hon gjorde gick hon fram till pianot, som stod öppet.
Sakta slog hon an några tangenter, det föreföll henne som
hviskande röster från lyckligare dagar. Mekaniskt satte hon
sig ned, och faderns älsklingssånger, den ena efter den andra,
sprungo fram under hennes fingrar. Med dämpad röst
började hon sjunga dem, så småningom glömde hon det
närvarande och tonerna växte högre och starkare. Hon hade
en vacker sopran och sjöng med känsla.

De sista tonerna af "I rosens doft" hade förklingat, då hon
återkallades till verkligheten af ett buller på verandan. Blek
sprang hon upp och tryckte händerna mot sitt förskräckt
klappande hjärta, men hur hon lyssnade, hörde hon intet
vidare. Hur hade hon så kunnat glömma sig själf! Hon
stod en stund orörlig, därpå sprang hon upp till
barnkammaren. Barnen sofvo, och då hon sakta kysst dem, vände hon
åter ned till salongen. Hon skrufvade upp gasen högre. En
känsla af öfvergifvenhet kom öfver henne, och hon var nära
att brista i gråt, då ringklockan ljöd. Troende, det var någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 1 22:27:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/prarieblom/1904/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free