Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Ericsson. En karakteristik af den store uppfinnaren. Af E. A. Zetterstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 E. A. ZETTERSTRAND.
och därför kunde han ock så energiskt och ihärdigt arbeta på
deras genomförande, nedslående med gammalnordisk
kämpa-kraft hvarje hinder, som reete sig i hans väg. I följd af
denna tro på sig själf gick Ericsson ock sin egen väg och frågade
litet efter auktoriteter och gamla traditioner. Då någon i
hans yngre år beklagade, att Ericsson ej haft tillfälle att
genomgå ett teknologiskt institut, svarade han: "Det var
ingen olycka utan tvärtom en lycka. Hade jag gått igenom
en kurs i ett sådant institut, så hade jag fått så stark tro på
auktoriteter, att det varit mig omöjligt utveckla någon
originalitet och att gå min egen väg på fysikens och mekanikens
fält, såsom jag nu ämnar göra." Framtiden visade, att han
hade rätt så till vida åtminstone, att han beslutsamt gick den
bana, han själf utstakat, utan att bekymra sig om
auktoritets-slafvarnas och kritikernas invändningar.
Flere -drag ur John Ericssons lif kunde anföras, hvilka
visa, huru starkt han trodde på sina egna idéers riktighet och
på det exakta i sina beräkningar. Så t. ex. höll han alltid
strängt på att man skulle på det noggrannaste i minsta detalj
följa hans ritningar och garanterade, att, om så skedde, allt
skulle blifva rätt och gå lyckligt. Det var därför han6 vana att
säga, när någon af dem, som skulle utföra något arbete enligt
Ericssons plan, gjorde anmärkningar eller ville gifva råd och
upplysningar: "Har Ni min ritning ? — Följ då den!" Yid
ett tillfälle kom en arbetare, som’var sysselsatt med att i ett
fartyg insätta den efter Ericssons ritning gjorda maskinen,
och meddelade honom, att en viss jämten omöjligen kunde
fås in på den plats, där den var ämnad att sitta. "Är den
rätt gjord efter ritningen?" frågade Ericsson. — "Ja", blef
svaret. — "Då går den in", fortsatte Ericsson, och ett nytt
försök visade, att han hade rätt.
Sant är ju, att hans själfförtroende i förening med ett
hetsigt temperament gjorde honom ytterst känslig för
anmärkningar och nästan alldeles oemottaglig för kritik, äfven där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
