Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommar på prärien. Dikt af O. A. Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O. A. LINDER.
Som en drottning sitter solen däruppe i det blå
med en moders kär liga håg.
I en böljande flod faller skenet på,
och prärien, till hvars hjärta strålarna gä,
andas vällust i den gyllene våg.
Af black-eyed Susans är vägen full,
de älska solen som jag.
Och buttercups stå där i hagarnas mull
och lysa som stjärnor af blankaste gull,
med silfver ne daisies i lag.
Det glimtar till mellan klöfverns rödt
af gyllene och hvita vingepar.
Det doftar från blommen så söfvande sött,
och liten fjäril somnar rusig och trött,
medan dagen ännu är kvar.
Och bobolinks och lärkor med jublande röst
de tälja mig, de hålla solen kär.
Ej sorger och bekymmer trycka deras bröst,
de veta olott om nuet, de frukta ingen höst
och sjunga, medan sommaren är.
Men skuggorna de längas och timmarna gå
och solen från sin tron stiger ned.
Då tager jag adjö utaf blommorna små
och gräsen och lärkorna och himmelen blå
och präriens ljufliga fred.
O■ A. Linder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
