Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De spanska missionsstationerna i California. Ett egendomligt kapitel ur “guldstatens” historia. Af Ernst Skarstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF. SPANSKA MISSIONSSTATIONERNA I CALIFORNIA.
75
mer. Hur kan man också vänta annat, när rätta medlet att
göra sig begriplig för dem, kännedomen af deras olika språk,
nästan alldeles fattas? Endast i missionen Santa Clara
talas öfver 20 olika språk. Men det smutsiga, dumma, fula
utseendet är gemensamt för alla dessa indianstammar.
Deras själskrafter ligga ännu i djupaste slummer, och La
Pe-rouse, som besökte California år 1786, öfverdref måhända
icke så särdeles, då han skref, att den ibland dessa indianer,
som kunde fatta, att två gånger fyra är åtta, skulle kunna
anses som en Cartesius eller Newton bland sina landsmän."
Andra forskare vidhålla dock. att redan det faktum, att
det var indianernas arbete, som förskaffade
missionsstationerna rikedom, bevisar, att de ej voro så inskränkta eller
omottagliga för utveckling och undervisning, som La Perouse
antyder. Han själf beskrifver för resten åtskilliga af deras
prydnader, vapen och redskap såsom vittnande om ej
obetydlig smak och arbetsskicklighet. Härmed må nu vara hur
som helst, så synas dock de allra flesta forskare vara eniga
därom, att munkarnas beteende mot indianerna var i högsta
måtto klandervärdt. Kapten Beechey ansåg deras sätt att
skaffa sig tjänare och församlingsbor "föga bättre än
män-niskoröfveri." Åtskilliga vetenskapsmän från England,
Frankrike, Ryssland och Förenta staterna besökte
missionsstationerna under den californiska munkålderns mest
lysande tid och intygade alla, att indianerna ej voro annat än
slafvar. De erhöllo aldrig någon annan betalning för sitt
arbete än tarflig föda, dito kläder och bostad samt
undervisning i katekesen. De fingo icke lära att läsa eller skrifva utan
i vissa enskilda fall, då munkarna utvalde någon bland dem
att bilda en sångförening eller musikkår till munkarnas
upp-byggelse. De instrument, som förekommo, voro violin och
gitarr. Kotzebue skref, att indianernas öde i intet afseende
var mildare än negerslaf varnas. "Tre gånger om dagen föser
man dem i kyrkan för att åhöra en mässa på latin; den öfriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
