Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irländskan Margaret. En bild ur Amerikas filantropiska värld. Af Albert Alberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IRLÄNDSKAN MARGARET.
»5
förr ofta hände, plägade Margaret bege sig ut i en båt, rodd
af en neger, och från densamma utdela bröd till de halft
uthungrade familjerna uti de öfversvämmade distrikten.
Intet under, att de fattiga kallade henne "Sankta Margareta".
En soldat, som hade förlorat sitt ena ben uti en drabbning
under inbördeskriget-, hade efteråt att tacka denna kvinna
för att han blef satt i stånd att underhålla sig och sin familj,
ty hon gaf hon $150 att därmed köpa sig ett konstgjordt
ben, och därefter skaffade hon honom plats uti ett
tidningskontor, och . så länge han lefde, höll hon honom och hans
familj ned bröd.
De trenne 6törsta barnhemmen i New Orleans äro nästan
uteslutande resultat af Margaret Haugherys ansträngningar,
medan hemmet för ålderstigna och orkeslösa rönte stora
prof på hennes välgörenhet. Under 46 års tid arbetade
denna kvinna för andras väl och samlade ett kapital af
$600,000, som alltsammans användes för de fattiga. Utan
några kunskaper, knappast i stånd att kunna skrifva och
förutan annat kapital än ett godt förstånd, redbarhet och
ett oemotståndligt begär att hjälpa sina medmänniskor
fullbordade denna okunniga irländska kvinna ett stort värf, och
hennes lefnad är verkligen ett vackert exempel — ett bevis
uppå att icke allenast de rika kunna göra godt, utan att
äfven de fattiga kunna medelst själfförsakelse och
ansträngningar hjälpa dem, som äro ändå fattigare än de själfva.
När sjukdom slutligen hemsökte Margaret, som ej ägde
någon anförvant, hvilken kunde sköta och trösta henne,
täflade de rikaste och fashionablaste damerna uti det
aristokratiska New Orleans om att tillföra henne, hvad hon möjligen
önskade och behöfde, och när hon den 9 februari 1882
lämnade denna världen, samlades stadens styrelse, New Orleans
köpmannaförening, bankirer, tjänstemännen å
bomullsbörsen och handelskammaren för att bevista hennes begrafning,
hvilken ärkebiskopen i egen person förrättade.
Prärieblomman J9n4. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
