Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Generalmajor Ernst von Vegesack. Biografiska uppgifter samlade af A. Schön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
generalmajor ernst von vegesack.
!°5
"I centern af nordamerikanska härens ställning reste sig
tre höjder, i högsta grad viktiga positioner, hvilka general
Mansfield blifvit beordrad att till sista man försvara.
Mans-field anfölls, blef slagen och stupade. General Weber fick
då befallning att återtaga dessa höjder, men misslyckades.
Efter honom försökte general Sumner, men kunde icke
bibehålla positionerna längre än tio minuter, hvarefter han med
stor förlust måste slå till reträtt. All utsikt att vinna
bataljen ansågs förlorad. Då fick general Franklin, som på högra
flygeln haft någon framgång mot sydstatstrupperna, order att
intaga Sumners plats i centern. Det var under Franklins
öfverbefäl Vegesack med sitt regemente stod, och det var just
detta regemente, som först ryckte upp i linien och följaktligen
fick befallning att storma höjderna. Vegesack, i spetsen för
sina svenskar, norrmän, danskar och tyskar, rycker an.....
För fiendens första salva faller regementets fanbärare....
Vegesack lutar sig ned från hästryggen samt griper fanan,
och hållande den upplyft i högra handen rider han uppför
närmaste brant, tätt följd i spåren af regementet. Det
uppstår en vild strid, eD strid med blanka vapen man mot man.
9 officerare och .250 soldater af regementet stupade omkring
sin öfverste, men han och återstoden af den hjältemodiga
skaran uppnå kullens spets, kasta fienden hals öfver hufvud
ner, behålla positionen och rädda dagens ära."
Det inbrytande mörkret hindrade emellertid allt
bedömande af ställningen, hvadan V. beslöt att invänta morgonen på
själfva valplatsen. Denna utgjorde, slipprig af blod och
alldeles öfversållad af hopar af lik, ej något angenämt
nattkvarter. På sömn var naturligtvis ej att tänka, utan hälften
af folket fick etå under vapen, medan de andra, utsträckta
på marken, hvilade sina trötta lemmar. De hindrades att
somna in genom rop och knuffar af sina officerare samt genom
det aldrig upphörande skjutandet från fienden.
Denna natt var V. nära att sätta lifvet till, ty då han ridit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
