Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrika Bremer och Jenny Lind i Förenta Staterna. Några anteckningar om deras färder här i landet. Af Gust. N. Swan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fredrika bremer och jenny i.ind. 177
på Cataract House och skyndade sedan ut att se det beryktade
fallet.
I Buffalo sade hon farväl till Lowells, och hon gick där
ombord på The Ocean, en ståtlig tredäckad ångbåt, hvilken
förde henne öfver Lake Erie till Detroit. Därifrån reste
hon till Ann Arbor, hvarest en natt tillbragtes, hvarefter
resan fortsattes rakt väster till Lake Michigan, som
öfver-fors på ångbåt.
Om morgonen den 13 september 1850 anlände hon till
Chicago. "Jag fann mig nu alldeles ensam midt i den stora
okända västern. Men min ensamhet varade icke länge.
Vackra, vänliga människor kommo omkring mig, tillbjödo mig
hus och hem och vänskap och allt godt, och allt i Chicago
blef solsken för mig."
Det var i regeringens indianagents, mr Kinzies, hem, som
hon hade funnit en hvilostad, och han och hans fru ägnade
henne all möjlig uppmärksamhet.
Staden Chicago behagade henne föga. "Chicago",
skrifver hon, "är en af de ruskigaste och fulaste städer, som jag
ännu sett i Amerika, och förtjänar föga sitt namn af
"insjöarnas drottning’. Ty där hon sitter på sjöstranden i
ruskig déshabillé, liknar hon mera en månglerska än en drottn
ning. Visst är, att staden synes bestå mest af salubodar.
Man ser nästan inga vackra landthus med trädgårdar inom
eller utom staden — hvilket eljest är så vanligt i amerikanska
städer — och på gatorna mest plankhus på planklagda eller
breda sandiga gator utan plankor. Och det tyckes på allt,
att folket kommer dit för att handla, för att göra penningar
och icke för att lefva" Hon dröjde emellertid kvar i Chicago
ett par veckor, och under tiden gjorde hon bekantskap med
"några hyggliga svenskar’. "De äro kapten Scheidau och hans
fru, herr Unonius (nu präst för svenska församlingen
häromkring) och hans fru. De voro af de första svenska utvandrare,
hvilka bosatte sig vid den vackra insjön Pine Lake, i Wiscon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
