Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikas förste konstnär. Biografi öfver artisten Gustaf Hesselius. Af Birger Sandzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
birger sandzen.
nycker hos en konstnär, utan förkastar såsom "skräp" det,
som man ej förstår. Man tycker som så, att, "om berget ej
vill gå till Mohammed, så får Mohammed gå till berget."
I allmänhet är Mohammed endast allt för redobogen att gå
till "berget", jag menar i detta fall, att artisten allt för gärna
rättar sig efter publikens smak, äfven om han skulle offra
sitt eget konstnärssamvete därvid. Han inrättar ena hälften
af hjärtat till atelier och den andra till affärskontor, och
om affären går bra och behöfver "utvidgas", så förstå vi nog,
på hvilket rums bekostnad utvidgningen företages.
Dessa anordningar äro vanligen nödvändiga, ty annars
förblir målarens börs lika tom, som rymden var före världens
skapelse. Dock är det bättre att vara fattig och ärlig i sin
konst än att blifva en rik och under några korta ögonblick
firad humbug. Om den amerikanske konstnären i Europas
gamla konstcentra fått medaljer och rykte, så tror man här
på hans konstnärskap, äfven om det är "kuriöst" eller
"obegripligt", och man köper hans taflor. Sådana motsägelser i
den amerikanska publikens annars så själfständiga smak
finner man ofta.
Den rika penningetillgången i Amerika befordrar ju i
många afseenden skön konst. Museer och konstskolor växa
upp som svampar ur jorden, och man betalar gärna stora
summor för ett kändt konstverk. Penningen motarbetar dock
ofta den högsta konstens själfständighet och fria utveckling.
Både målare, musici och litteratörer smittas allt för ofta
af den allmänna guldtörsten och draga ned konsten, ty det
ytliga och tarfliga betalar sig bäst. Rika amatörer, i
synnerhet damer ur societeten, uppmuntra eller rent af
underhålla utställningar och museer med sina pengar, men draga
på samma gång ned konsten genom sina egna alster, som
de måste hafva med öfverallt, och hvilka artisten, äfven om
han ville, ej kan utestänga på grund af sin egen beroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
