- Project Runeberg -  Prärieblomman. Kalender / för 1904. Fjärde årgången /
235

(1899-1912) With: Anders Schön
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anna Lena och hennes pojkar. Svensk-amerikansk folklifsteckning. Af Carl W. Andeer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anna lena och hennes pojkar.

235

treflig stuga; något så när ordentliga uthus funnos på platsen,
och inemot ett hundra af de ett hundra och sextio acres voro
uppodlade. Fnder de senare åren hade skörden varit ganska
god, och i år lofvade den att bli någonting öfverdådigt.

Karl hade lärt sig att älska landtbruket af hela sitt hjärta.
Han hade utvecklats till en allmänbildad, vaken och
insiktsfull farmare, som förstod sig på både jord, sädessorter, kreatur
och marknadsförhållanden.

Men, som sagdt, dessa tio åren hade visst icke varit några
sötebrödsdagar för honom med allt arbete och alla
bekymmer.

Det led mot aftonen, och arbetsfolket drog mot hemmet.
Karl lät Johan och drängen sätta in hästarna och gick fram
till modern på verandan.

Var detta den glade, lefnadsfriske ynglingen, vi lärde känna
för tio år sedan ? Han var endast tjugusju nu, men så
gammal han såg ut! Det syntes godt, att han varit genom det
mödosamma arbetets grottekvarn, hvilken lämnar tydliga
märken efter sig. Han såg dock mycket manlig ut, den höga,
något böjda, brunstekta gestalten; och att intelligens ej
fattades, det märkte man genast.

’’Du får inte arbeta så strängt, Kalle lille, du blir gammal
i förtid", varnade den kärleksfulla modern och strök håret
ur hans svettiga panna med vänlig hand. Hur ofta hade
hon ej talat så med ängslan målad i sitt uttrycksfulla ansikte!

"Var inte orolig ni, mamma. Jag står nog ut nu, sedan
vi fåit dräng; jag får tacka Gud för en järnhälsa, som stått
mot i alla väder", svarade Karl lugnt.

"Ja, ja, min gosse lille. Pappa hade också en god hälsa,
men hur gick det med honom", sade Anna Lena och torkade
bort en förstulen tår ur ögonvrån. Det var dit, hon alltid
kom i sitt resonemang. Pappa hade arbetat ihjäl sig för de
sina, och nu höll Karl på med att göra detsamma för dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 1 22:27:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/prarieblom/1904/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free