- Project Runeberg -  Prärieblomman. Kalender / för 1904. Fjärde årgången /
239

(1899-1912) With: Anders Schön
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anna Lena och hennes pojkar. Svensk-amerikansk folklifsteckning. Af Carl W. Andeer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anna lena och hennes pojkar.

239

Aima Lena lekte med Karls pojkar nere i trädgården,
medan hon väntade på att Per, Johan och deras familjer skulle
komma hem från stationen. Man hade farit dit för att
hämta dem. Hon hade blifvit grå och skrynklig på senaste
tiden, men hon hade blifvit vackrare i sin ålderdom. Den
ädla karaktären lyste fram i de milda ögonen och från den
bleka pannan.

"Hvad heter den här blomman på svenska?" frågade en
liten pys på åtta år, Karls och Signes äldste.

"Den finns inte i Sverige, barn lilla", svarade farmor.
Tusende frågor gjorde de små svensk-amerikanerna om
"farmors land", som de kallade Sverige, och hon sökte att besvara
dem, så godt hon kunde. De tyckte om att höra farmor
berätta om jättar och troll i de svenska bergen, och framför
allt tyckte de om att höra talas om näcken.

Väldiga dammoln långt borta på vägen förkunnade, att
storfrämmande var i annalkande. Det klack till i den gamlas
bröst.

"Mina kära, kära barn, mina pojkar", sade gumman och
föll dem om halsen.

Per hade vuxit upp till en ståtlig man med prästerligt
utseende, men Johan såg något förläst ut.

"Lilla mamma, rara mamma", hörde man från flera
munnar.

Hon var älskad, den gamla, älskad som få, och hon var
det, ty hvad godt som fanns i hennes ädla hjärta, det
meddelade hon med fri och öppen hand.

Omkring kaffebordet. fick man tillfälle att samspråka om
ett och annat från forna dagar. Och det var bäst att språka
nu, ty i morgon fick man icke tid att samtala. Då var
"lillans" dag.

Karl och hans bröder drogo sig snart tillbaka för att få
samspråka om ett och annat.

"Ja, det känns skönt att få komma hem igen en gång,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 1 22:27:06 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/prarieblom/1904/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free