Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPlTLET. Farmor och gamla Kerstin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för gyckel af Magdas skolkamrater, hvilka tyckte, att
hemväfdt tyg var en styggelse.
Det var ej utan att Magda tyckte så med. I
synnerhet väckte en ärtgrön klänning med smala hvita
ränder hennes förtviflan, och så långt gick hon i sin
afsky för den, att hon med vett och vilja brände ett
stort hål på framvåden för att slippa ifrån den.
Detta tilltag inbragte henne visserligen en hel massa
obehag, för att använda ett lindrigt uttryck, men målet
blef dock vunnet, ty det fanns ej så mycket tyg kvar,
att det räckte att täcka det stora hålet. Klänningen
lappades med ett annat stycke grönt tyg och
skänktes bort till en fattig flicka, som bodde tvärs öfver
gatan, och för hvar gång Magda såg henne i den,
rodnade hon af blygsel vid tanke på den stränga
bestraffning hon undergått, men kände sig på samma
gång helt lätt om hjärtat att ha sluppit ifrån Kerstins
present.
Hon höll emellertid mycket af gumman och visste
de regniga sommardagarna knappt något roligare än
att sitta nere i Kerstins lilla kammare och höra henne
berätta om de tider, då far var en liten gosse.
»Magda kan inte tro hur snäll och rar han var»,
brukade gumman säga, under det hennes skrumpna
fingrar sysslade med tillklippandet af åtskilliga
dockplagg, hvilka väl också blefvo tämligen konstiga till
fasonen, men dock mottogos med stor tacksamhet af
Magda, som härvidlag satte större värde på mängden
än elegansen af de små klädespersedlar, med hvilka
hon var ifrig att fylla den stora dockbyrå hon ett år
fått till julklapp af farmor. Och det bästa af allt var
att de lappar Kerstin plockade fram ur sina gömmor
voro så olika alla andra hon sett i den vägen, men
så förskrefvo sig också de flesta från århundradets
början, den tiden, då Kerstin ståtade i bindmössa
och sidenförkläden och gick med en liten sidenschalett
knuten om sin bara hals, »för jag var liksom förmer
än vanlig barnjungfru, ser Magda», sade hon, »och
fick till och med äta inne i salen, när det inte var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
