Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPlTLET. Farmor och gamla Kerstin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjärta, men Gertrud var morbror Hans’ älskling, hon,
och det var styfvare ändå!
»Har Kerstin träffat far än?» frågade Magda,
medan hon svepte schalen om gumman, som ännu var
frusen efter sin oförsiktiga dusch föregående dag.
»Ja då, och den gullgossen var lika rar och
vänlig, som vanligt. Litet blek och mager förstås,
men det är inte att undra på efter hvad han gått
igenom. Ja stackare ni, det har varit en bedröflig
och svår tid för er —» gumman afbröt sig tvärt, ty
hon såg stora tårar i Magdas ögon. »Seså
hjärtungen min», återtog hon i gladare ton, »nu skall hon
vara glad och bara tänka på hela den långa roliga
sommaren hon har framför sig. Tänk hvad hon
och Gertrud ska få trefligt igen, i år till, då Gertrud
blir hemma hela tiden.»
»Ja», instämde Magda, men rösten lät ej glad.
Det hände så ofta nu för tiden, att bäst hon hade
som roligast, kom någonting liknande en slöja och
sänkte sig ned framför allt hon såg, och då blef
solskenet med ens så dämpadt, alla föremål fingo
liksom en gråaktig, tråkig färgton, och på samma gång
kändes det kallt och tomt i det lilla hjärtat.
Så hade det aldrig varit förr, men då fanns ej
heller den vackra grafven under hängbjörken
därhemma på kyrkogården.
Gertrud, som var en förståndig flicka, låtsade ej
märka kusinens förstämning.
»Nu ser jag Harriet gå upp på sitt rum för att
snygga sig till middagen», sade hon, glad öfver att
i rätt tid ha kastat en blick ut genom fönstret. »Ska
vi springa upp till henne på ett ryck?»
Ja, det var Magda gärna med om, och i nästa
minut såg Kerstin kusinerna springa öfver gården
till lilla flygeln, i hvars ena vindsrum Harriet och
Gertrud bodde.
Gumman drog en djup suck och tog på nytt itu
med sin stickning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
