Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPlTLET. Minns du?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja visst ja», ropade Magda lifligt, »och han och
Harriet ville inte ha några barnungar i sällskap utan
gingo helst och spankulerade för sig själfva, så snart
Harriet var ledig, och —»
»Du pratar», sade Harriet.
»Jo, det gjorde ni visst», instämde Gertrud, »och
den där gången när vi skulle plocka krusbär fick
Harriet en tagg i fingret, och Gerhard höll visst på
en halftimme med att ta ut den, och när vi
skrattade åt hans fumlighet, gaf han oss tjugufem öre i
drickspengar för att vi skulle gå ända bort till
Korsbacka och köpa en bundt kuvert åt honom. Visst
hade han sådana förut, men det var för att bli af
med oss, förstås.»
»Ja, det var inte svårt att begripa», sade Magda,
och så skrattade de åt Harriets smått förlägna min.
»Hvad ni kan hitta på», sade hon, i det hon steg
upp och skakade af köksförklädet samt tog karotten
med de snoppade krusbären. »Ni ha då aldrig
ennat än dumheter i hufvudet», och med denna lilla
afskedssnärt gick hon upp i köket.
Gertrud och Magda gjorde sig ingen brådska att
följa henne. Det var för varmt att spela krocket
eller företaga sig något annat alls än ligga i gräset
och titta på hur solstrålarna silade sig ned mellan
asparnas grenar och lyssna på fågelsången. Men detta
var härligt, och allt hvad flickornas tanklösa blickar
i denna och liknande stunder flyktigt gledo öfver hade
dem ovetande den underbara förmågan att liksom
etsa sig in i deras hjärna, till dess där gömdes ett
helt vackert tafvelgalleri, till hvilket dörren skulle
esomoftast under kommande år slås upp på vid
gafvel, när de minst väntade det. Man kan dock aldrig
själf säga i hvilken stund man samlar sådana
minnesskatter åt sig, ty ofta händer det, att man förgäter
hvad man tror skall fästa sig i minnet, medan små
naturtaflor vid hvilka man knappt fäst någon
medveten uppmärksamhet kunna för alltid stanna kvar
däri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
