Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPlTLET. Minns du?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det var du, som hittade på att vi skulle gå ner
till ån och skölja af det värsta, och sedan måste jag
ligga och torka i solen tills jag fick en brinnande
hufvudvärk och ej stod ut längre. Då hade hela
framvåden blifvit brungul och såg nästan värre ut
än förr. Jag tordes inte gå hem öfver stora gården,
för där sutto alla de gamla under lönnen, utan vi
smögo oss in bakvägen genom köket, och så sprang
jag upp och satte på mig ett rent förkläde för att
skyla eländet. När jag sedan kom ned fick jag
beröm af farmor, som trodde, att jag satt på mig det
för att akta klänningen, men sedan blef det bannor
af, skall jag säga. Det var ändå litet orättvist, för
det var egentligen ditt fel, som —»
»Ja, och därför talade jag också om för dem hur
allt gått till», inföll Gertrud lifligt, »och då kunde
hvarken din mamma eller farmor låta bli att dra på
munnen.»
»Och så fick jag förlåtelse», tillade Magda, »men
klänningen måste jag gå med hela veckan till
påminnelse om hur ovarsamt jag farit fram.»
»Ja det var på den tiden, det», sade Gertrud med
en lätt suck. »Vet du Magda, jag undrar just, om
vi någonsin skola få så roligt mer, som när vi voro
mindre.»
»Jag har just inte märkt någon skillnad än»,
förklarade Magda sanningsenligt.
»Nej, det är kanske för tidigt än för dig att ha
kommit underfund därmed», sade Gertrud
eftertänksamt. »Men det dröjer nog inte så länge, förrän du
också börjar tycka, att så mycket är barnsligt, som
förr roat dig och längtar efter något annat, fastän du
inte precis kan säga hvad. Då blir det så, ser du,
att bäst man är uppe i en lek, så vill man bara gå
ifrån alltsammans och sätta sig för sig själf.»
»Du är väl inte kär?» utbrast Magda, som fann
denna bekännelse oroväckande.
Gertrud storskrattade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
