Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJÄRDE KAPlTLET. 'Far' och 'mor'.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stack hufvudet genom dörren och frågade, som förr:
»får jag komma in?»
Så småningom blef det åter en kär vana för henne
att tillbringa en stor del af sina eftermiddagar inne
hos fadern. Där läste hon sina läxor och när de
voro förhörda, tog far fram någon af sina många
roliga sagböcker och Magda fick krypa upp i soffan
och fördjupa sig i läsningen af dem, och var det
någonting hon ej förstod, förklarade han det för henne.
Det fanns beständigt ingen, som kunde och förstod
så mycket som far, tyckte Magda, och det
märkvärdigaste var, att den öfvertygelsen behöll hon kvar
hela lifvet igenom.
Lektorn undrade smått öfver att hans dotter drog
sig så mycket tillbaka från sina skolkamrater, men
han var en klok man och gjorde inga direkta frågor.
Kanske han också förstod, att Magdas häftiga
lynne kunde vara skuld därtill, fastän han ej yttrade
något om sina farhågor till henne.
Denna vinter föll det sig dock så, att han ofta
talade med henne om sin egen barndom, hur
egensinnig och häftig han varit — det ville då Magda
alls inte tro — och hur han stött många goda
vänner och kamrater från sig, ända tills han begynte
komma underfund med, att man aldrig kunde få
riktigt roligt här i världen, så framt man ej försökte
lägga band på sitt häftiga lynne. Det man talade i
häftighet fick man alltid bittert ångra, sade han, och
Magda gaf honom i tysthet rätt och längtade att bli
lik honom.
När han märkte hur hon på allvar försökte kufva
sitt lynne, smålog han för sig själf, ty då visste han,
att hvad han berättat i de stilla skymningsstunderna
gjort intryck på dotterns lättrörda sinne.
Allt som åren gingo blef lektorskan klenare, och
den smygande sjukdomen, på hvars fara hon själf
ej ville tro, bröt på allvar ut.
Endast korta stunder kunde hon lämna sin soffa,
och Magda greps stundom af en ångestfull aning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
