Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJÄRDE KAPlTLET. 'Far' och 'mor'.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som hon ej på länge tordes anförtro åt någon. Tänk
om mor aldrig mer skulle bli frisk!
Men den vintern, då Magda fyllde tolf år, var det
som om en förbättring inträdt i den sjukas tillstånd,
och hon talade ofta med glädje om sommaren, då de
åter skulle få resa till Tomteboda. Inte gör den, som
snart måste dö, upp några planer för framtiden!
Men så en dag blef doktorn helt hastigt
efterskickad. Han stannade länge inne i sängkammaren,
och när han sedan gick, såg Magda att far hade gråtit.
»Är mamma mycket sjuk?» frågade hon, utom sig
af ångest.
»Ja barn, hon är mycket sjuk», svarade han med
darrande röst. »Bed till Gud, liten, att han hjälper
henne och oss.»
Han tryckte Magda hårdt intill sig och gick åter
in i sängkammaren, men dit fick hon ej följa honom:
»mor var så trött.»
Lektorn tillbringade nu nästan alla sina lediga
stunder inne hos den sjuka, och släktingarna kommo
den ena efter den andra och bjödo Magda så
vänligt hem till sig; det gjorde också skolkamraterna,
men hon hade ej länge ro på något ställe af fruktan
att gå miste om något tillfälle att komma in till
modern.
Men en dag, när Magda kom hem från skolan,
satt mor åter på sin gamla plats i länstolen vid
fönstret, och hon hade så röda rosor på kinderna, och
hennes stora ögon glänste så underbart klara, att den
lilla flickan rusade fram till henne med ett utrop af
förtjusning.
»Ack mor, mor, håller du på att bli frisk igen?»
ropade hon, och modern svarade leende, att nu var
hon mycket bättre. Flera timmar å rad kunde hon
sitta uppe igen, och Magda strålade af glädje.
Hon kunde bara inte förstå, att far såg så ledsen
ut, när mor inte såg det, och att det låg så mycket
deltagande i den vänlighet alla slösade på henne själf,
som om det snart skulle hända någonting tråkigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
