Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJÄRDE KAPlTLET. 'Far' och 'mor'.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast, när hans lilla hustru slog upp ögonen och
såg på honom, som hela hans ansikte förändrades.
Med oändlig kärlek böjde han sig ned öfver henne,
torkade svettdropparna ur hennes panna och jämkade
kudden tillrätta under hennes trötta hufvud.
»Hvar är Magda?» frågade hon en gång med
svag röst.
Den lilla flickan böjde sig fram och lutade sin
kind mot moderns.
»Gud signe min flicka — var snäll mot far»,
hviskade den döende, men när Magda försökte smyga
sin hand i hennes, drog hon den sakta undan och
famlade efter mannens, som hon sedan ej mera
släppte.
»Läs: ’Jag längtar af allt hjärta’», bad hon.
Med darrande röst, som dock småningom blef
stadigare, läste lektorn den vackra psalmen, och det
bittra uttrycket vek bort ur hans ansikte, då han såg
det förklarade leende, som spred sig öfver hans
älsklings bleka läppar.
Nu började kyrkklockorna ringa till aftonsång.
Magda ryckte häftigt till och begynte snyfta högt och
hjärtslitande.
Ett uttryck af oro, som om hon blifvit störd flög
öfver moderns anlete; Magda såg det och tryckte
näsduken hårdt mot munnen för att kväfva hvarje ljud.
»Farväl, nu vill jag somna
och fridens hem bebo.
O, varen snart välkomna
till samma goda ro.
Ack, ljuft är hvilans läger
och natten fort förbi.
Farväl! — mitt hjärta säger:
I himlen råkas vi»,
läste lektorn sakta och högtidligt.
De tunga ögonlocken höjde sig än en gång, de
vackra mörkblå ögonen hvilade för ett ögonblick
med oändlig kärlek på de två, som stått hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
