- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
42

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTE KAPlTLET. Magda.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nästan mer än den förr så lifskraftige mannen kunde
uthärda.

»Den stackars lektorn», sade stadsborna sins
emellan, »så djupt han måtte sörja sin hustru. Han har
ju blifvit så blek och mager, att man knappt kan
känna igen honom.»

Vid första beklagande ord till honom själf såg
han dock så afvisande ut, att de goda stadsborna
funno för godt att lämna honom i fred.

Madga fick däremot så mycket rikligare del af deras
medlidande och fann sig slutligen så väl däraf, att
hon i stället för att försöka kufva sin sorg hängaf
sig allt mer ohejdadt åt den.

Hon ville knappt erkänna det för sig själf, men
i djupet af hennes hjärta rörde sig en dunkel
föreställning om, att hennes förtviflan gjorde henne
intressant i mångas ögon. Saknaden efter modern
hotade att taga en osund och skadlig riktning, men
till all lycka fanns det i staden en gammal
förståndig fru, allas ’tant Hedda’ som öppnade hennes ögon
för hur själfvisk hon varit.

En dag kom hon på besök vid den tid, då hon
visste att lektorn var upptagen i skolan. Efter en
stunds samspråk med den lilla flickan, drog hon henne
intill sig och såg på henne med en på samma gång
vänlig och allvarligt forskande blick.

»Säg mig, lilla Magda», började hon utan att
nämna ett ord om flickans förgråtna ögon, »har du
gifvit akt på hur sjuk din far ser ut?»

Magda ryckte förskräckt till. Hon hade varit så
upptagen af sin egen saknad, att hon ej lagt märke
till förändringen hos fadern.

»Har han sagt, att han är sjuk?» frågade hon
ängsligt.

»Nej, det har han inte, men det är ej svårt att se
hur förändrad han blifvit.»

»Han längtar nog också förskräckligt efter mamma»,
sade barnet sakta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free