- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
43

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTE KAPlTLET. Magda.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Har du någonsin försökt trösta och lifva upp
honom?»

Magda såg förvånad ut.

»Nej, hur skulle jag kunna det, som själf är så
ledsen», svarade hon halfsnyftande.

»Han är säkert ännu mer sorgsen och bedröfvad
än du, och likväl gör han allt hvad som står i hans
förmåga för att trösta och muntra upp dig, icke
sant?»

Visst var det så. Hur många gånger hade han
ej tagit Magda i knäet och talat så kärleksfulla och
milda ord till henne, att tårarna upphört att rinna,
och hon åter kunnat finna nöje i sina vanliga
sysselsättningar.

Magda hängde hufvudet.

»Hvem har försökt skingra hans sorgsna tankar
och slätat vecken i hans panna. Säg liten, hvem har
gjort det, och hvem har varit närmast att göra det?»

Magda snyftade sakta.

»Hvad tror du mamma helst ville: se sin flicka
hängifva sig åt sin själfviska sorg, eller se henne
bjuda till att bli sin fars lilla tröst?»

Moderns ord »var snäll mot far», ljödo åter i
barnets öron, och med ett skarpt styng i hjärtat
påminde hon sig de många gånger hon låtit sina tårar
ohejdadt flöda och funnit ett vemodigt nöje af att bli
smekt och tröstad af fadern.

Högt snyftande slog hon armarna kring sin gamla
väninnas hals.

»Ack tant, jag har bara tänkt på mig själf»,
mumlade hon.

Den gamla frun såg nöjd ut — hon trodde sig ha
nått sitt mål.

»Jag vill ej hålla några predikningar för dig, barn,
blott påminna dig om, att när du försöker att tåligt
bära den sorg Gud lagt på dig, och gör till din
uppgift att lifva upp och glädja din far, då sörjer du
din mor på ett sätt, som är henne värdigt och kan
förlita dig på, att du en gång i glädje får återse henne.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free