Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJÄTTE KAPlTLET. En efterlängtad dag i veckan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tummarna i ärmhålen på västen och pustade — har var
ingen vän af stark värme.
Doktorn tog upp sin stora silfverrofva ur fickan.
»Klockan är redan tio minuter öfver tio», sade
han smått misslynt. »Han brukar väl annars alltid
vara här senast tio.»
Han stoppade åter klockan i fickan, och lutade
sig framåt med båda händerna stödda mot den med
guldknapp försedda käppen, som han sakta stötte
mot marken — ett säkert tecken på att den snälle
gubben börjad förlora tålamodet.
De båda herrarne försjönko en stund i djupa
funderingar, hvarur de väcktes af ett gällt rop:
»Nu kommer han!» följdt af en häftig smäll i
grinden.
Lektorn sköt hatten tillrätta, doktorn rätade på
sig, och båda följde med intresserade blickar de två
flickorna som rusade mot en linkande gubbe, hvilken
långsamt närmade sig. Gubben gick så krokryggig,
som om han höll på att digna till jorden under
tyngden af den svarta läderväska han bar i en rem kring
halsen.
Det var få i bygden, som kunde skryta med att
vara så efterlängtad som Post-Lars, men så var han
ju också länken mellan den yttre världen och
Tomteboda lilla samhälle, och snart sagdt oräkneliga voro
de glada såväl som sorgliga budskap han fört dem
emellan under de tjugu år han regelbundet en gång
i veckan knogat mellan den närmaste småstaden och
Tomteboda. I prostgården mottogs han alltid
såsom en välkommen gäst och kunde vara säker på
en riklig traktering efter sin långa promenad.
»Kom ihåg, att det är min tur i dag», sade
Gertrud till Magda, medan de sprungo.
»Nej, det är det inte», svarade Magda med stor
bestämdhet. »Du måtte väl minnas, att det är jag,
som skall bära väskan. Det var din tur förra lörda’n.»
Gertrud var så andfådd, att hon blott kunne flåsa:
»Fråga Post-Lars får du höra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
