Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUNDE KAPITLET. I farmors rum. - ÅTTONDE KAPITLET. Systrarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ljust leende, förstod han, att på hvilket sätt Magda
än förbrutit sig, var allt åter godt och bra igen, och
att han gjorde bäst uti att ej låtsa om något.
När de stego upp från bordet kunde han dock ej
afhålla sig från att halfhögt säga till sin mor:
»Är Magda snäll igen?»
»Ja, det är hon», ljöd svaret allvarsamt. Men
det drog ett skälmaktigt leende öfver farmorsläppar,
när hon tillade:
»Hon är bara så öfvernaturligt snäll och ödmjuk
just nu, att man måste befara det ej skall räcka
länge.»
Lektorn smålog och suckade på samma gång.
Hur väl kände ej farmor sin lilla sondotter!
ÅTTONDE KAPITLET.
Systrarna.
Harriet kastade en sista granskande blick på
frukostbordet, jämkade på några fat och flyttade den
stora vasen fylld med löjtnantshjärtan och spirea
närmare morbror Hans’ plats — så länge sommaren
varade ville han gärna se blommor på bordet.
Hon såg så söt och husmoderlig ut, där hon stod
i sin ljusröda bomullsklänning och med hufvudet på
sned betraktade sina händers verk, att Gerhard som
var den förste att hörsamma kallelsen till frukosten,
blef mer betagen än någonsin.
»Du blir vackrare för hvar dag, Harriet», sade
han med oförställd beundran.
Harriet kisade med sina bruna ögon och
återgäldade hans varma ögonkast med en blick, som
tydligt sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
